Skynda Långsamt.

Jag har kört mental träning i snart två månader nu. Visst märkte jag resultat redan efter någon vecka, att jag blev lugnare och fick bättre fokus. Jag är även säker på att det hjälpte mig att snabbare bearbeta separationen.
Fast nu efter två månader börjar jag på riktigt inse vikten av att göra detta till en livslång rutin. Precis som med fysisk träning kan man inte vänta sig underverk på kort tid.
Fysiskt så var jag alltid explosiv och duktig på tex 100 meters lopp och längdhopp. Grenar där explosivitet var till min fördel. Fast grenar där uthållighet var en fördel sög jag totalt. Jag gick ut för tufft i början och orkade inte alls långt. Jag trodde att det var sånn jag var. det var bara att acceptera.
Mentalt har jag varit en spegelbild utav hur jag såg mig fysiskt. Alltid kunnat lägga stort fokus på en uppgift, ta mig fram snabbare än de flesta, för att ganska snart tröttna och söka mig efter annat.
Med åren har jag givetvis förstått att vad det gäller min fysik, så har jag kunnat träna mig till att vara uthållig.
Det gällde bara att ha rätt kunskap och en tro på att det fungerar. Det samma gäller det mentala.
Det roliga är att jag redan för tio år sedan började intressera mig för personlig utveckling och även mental träning.
Jag sökte så mycket information och kunskap, läste böcker och letade efter metoder jag kunde träna på.
Fast jag sökte efter något som passade min mentala självbild, något som kunde ge mig fantastiska resultat på kort tid, givetvis hittade jag massor av bra material, fast material som passade allt annat än det jag sökte.
Det roliga är att vissa utav programmen jag idag arbetar med, är samma program som jag hittade allra först för tio år sedan.  Vissa kanske anser att det har varit tio år av bortkastad tid vad det gäller mental träning.
Tvärtom har jag på den tiden skaffat mig en enorm kunskapsbas inom området och känner mig säker på att jag idag väljer rätt material att arbeta med för rätt ändamål.
EGOT.
Vi har alla ett ego.
Idag stack jag till simhallen för att basta och simma. Jag har satt upp som målsättning att i slutet av 2012 är jag i mitt livs bästa form. Jag hoppade ner i 50 meters bassängen och tänkte jag skulle simma en timme. Oavsett hastighet så skulle jag klara en timme. Tanken är att göra simningen till en fast rutin ett par ggr per månad och succesivt öka min prestation.
Jag var duktig på att simma som liten, gick i en tävlingsgrupp och jag tränade flera gånger i veckan, tills jag fick en spricka i trumhinnan och fick sluta pga den.
Under tiden jag simmade tänkte jag mycket omkring mental träning, om målsättningar om hur jag i min vardag kan hitta metoder att arbeta med mig själv.
Då började jag märka att vissa kämpade för att simma förbi mig. Ofta var det äldre män, eller kvinnor, vars ego naturligtvis får en skjuts av att simma förbi mig. Ibland känner man sådant och kan läsa det ifolks ögon.
Min första reaktion var att mitt eget ego kopplades in. Tankar som "Ni vet ju inte att detta är första gången på länge jag simmar" eller, "ska jag öka takten och visa att jag minsann kan simma snabbare?", eller "ska jag byta bana så att jag slipper störa mig på dom".
Det jag förstod då att mitt ego kopplade in mitt "fäkta eller fly" tänkande. en urgammal överlevnads strategi som vi alla vet är kopplat till en massa stresshormoner och negativ avkastning i dagens "moderna" samhälle!
Då påminde jag mig om mitt mål. -Om ett år, är jag i mitt livs bästa form, om ett år Pekko. Låt dom simma, dom vet inte vart du är på väg, det vet du.
Jag såg det som en framgång i min mentala utveckling. Att konkret kunna använda vad jag lärt mig i en situation där både mitt ego och min primathjärna försöker ta överhanden.
Den stora kicken fick jag efter att jag simmat i 45 minuter och såg mig omkring. Då upptäckte jag att alla som var i bassängen från början, hade bytts ut mot nya människor. Dvs ingen av de ursprungliga var kvar, bara jag.
Då fick jag en liknelse till det vanliga livet, att aldrig jämföra sig med någon annan. Har du satt upp ett mål så följ det. Det kommer alltid finnas dom som springer om dig i början. Om du släpper din plan och försöker springa ikapp är risken att hela din plan rasar. Håll dig till din plan och jobba smart varje dag för att komma närmare. Du kommer upptäcka att långt innan målinjen så har du kommit förbi många utav dom som i början sprang förbi dig.
Det viktiga är att du vet vart du ska.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0